Vertikalfiske blir beroendeframkallande

Den här våren har det blivit ganska många fiskepass, vertikalfiske i frivattnet och sökande efter stora gösar kan verkligen bli ett gift. Idag hade jag min brorson Marcus med mig och han har för det mesta en förmåga att locka fram fisken.

På väg ut med drömmar om stordåd

 Marcus tog nytt PB förra helgen med en grann gös på 5,8 kg, skulle det kunna överträffas idag? Vi hittade ganska snart ett område med flera fina ekon, men de verkade inte gå att lura till hugg. Vi bestämde att vi skulle fiska på vartannat Eko, det funkade till en början, men efter ett tag blev det lite diskussion om att vissa ekon inte gillades eftersom de aldrig kom rakt under båten. Efter ca 1,5 timme så fick Marcus en grann fisk på 4,8 kg.

 Efter ytterligare en liten stund hade Marcus tagit två gösar och en gädda medan jag hade kammat noll. Det blev ett febrilt letande i min jigglåda och på toften låg en lång rad med jiggar som jag i rask takt hade ratat. Marcus satt med ett lustigt flin varje gång jag bytte jigg, lite irriterande måste jag erkänna, men skam den som ger sig.

Snyggt jobbat Marcus, den till vänster är 5,8:an från förra helgen.

Ännu fler ekon som stiger upp mot jiggen men ändå inte hugger, det kan bli väldigt frustrerande.

Varför hugger dom inte ??

Jag testade nu en mindre Fin-s jigg och efter en liten stund hade fått två fina gösar på 5,1 respektive 6,4 kg, vilken blev dagens största. Nu var det min tur att sitta med ett gott flin.

Ordningen återställd, men det känns som att Marcus är på gång nu, nästa gång får jag nog stryk

Vid 15 tiden kunde vi summera 4 gösar och 5 gäddor plus ett par tappade fiskar. Dessutom ett ganska stort antal fiskar som simmat upp och studerat våra jiggar utan att behaga hugga. En härlig fiskedag till ända, längtar redan till nästa fisketur.

// Per Karlsson